Nu kan jag inget annat än att säga god natt!
5 kilometersrundan slutade visst på 7,5km.
Värsta spåret i hela stan tog vi också. Det var tamejfan bara backar.
Branta ska ni veta, sjukt nöjd att jag orkade.
Värsta spåret i hela stan tog vi också. Det var tamejfan bara backar.
Branta ska ni veta, sjukt nöjd att jag orkade.
Något som förundrar mig är hur snabbt man glömmer bort
hur jobbigt det faktiskt var. När jag tycker att det är jobbigt
så svär jag otroligt mycket, både högt och tänker fula ord.
Det går liksom lite bättre då.
Nu är jag redan taggad på att springa igen.
Fast kanske i ett annat spår ^^,
så svär jag otroligt mycket, både högt och tänker fula ord.
Det går liksom lite bättre då.
Nu är jag redan taggad på att springa igen.
Fast kanske i ett annat spår ^^,
Kommentarer
Trackback
